När pesten på medeltiden gick som värst i Stockholm, dog halva stadens invånare, och människor flydde i panik, eller drack sig fulla i krogkällarna. Allt för att undvika eller förtränga döden.
” I en sådan källare sitter en sjöman i ett hörn. Han är sjuk. Någon skriker:
– Han har pesten!
och värdshusvärden, som är en driftig karl, sliter ner sitt svärd från väggen. Han störtar fram till mannen, och sticker svärdet rakt igenom honom. Sjömannen dör och alla kroggästerna flyr skrikande upp genom trappan. Man hade ju gömt sig i källarens rus för att slippa pesten, nu var den här.
Värdshusvärden tar det säkra för det osäkra, han vill stänga in pesten och han murar igen hålet. Men det fungerade inte och bara några dagar senare dör han själv i pest.
Men.
Sedan dess har ingen hittat källaren…”
En underbar historia. Tänk om den är sann och tänk om man kunde hitta den källaren! Ölglasen står kvar på borden, krogägarens dagskassa och över ett bord ligger ett medeltida skelett med en värja igenom.
Nu kan man ju le lite åt historien, men de flesta delarna i den är ju sanna.
Sant är att Stockholms befolkning dog som flugor i pesten. Man försökte klara sig på alla de vis. Några flydde staden, andra å sin sida gömde sig i källarna, och passade på att döva sin rädsla med ett redigt rus.
Så långt är ju historien sann.
Vi kan lugnt utgå från att rätt många liknande historier som den ovan faktiskt har hänt.
Poeten Lasse Lucidor stacks ju ihjäl i en källare på Kindstugatan i detta kvarter 1674, bara för att han vägrat skåla med löjtnant Storm.
Att det finns okända skatter att hitta i Gamla stan är också en sanning. Varje gång det grävs kommer nya spännande saker fram.
Loheskatten hittas 1937. 85 silverpjäser, 18.000 silvermynt! Artontusen! idag är den värderad till 75 miljoner kronor.
Solbergaskatten, två unga pojkar hittar skatt år 1955.
Barnen hittade sin skatt i rivningsmassorna dumpade i Solberga, jord och sten som kom från ett rivet medeltidshus vid Sergels Torg.
Då var det bråttom att riva och schakta, inga förseningar med tröttsamma arkeologer ville man ha, därför hamnade skatten i rivningsmassorna.
Kronjuvelskatten. Drottning Filippa kom hit med sina enormt dyrbara kronjuveler. Hon var 12 år (sant!) och giftes bort med Kung Erik 1406.
Hennes otroliga juveler murades först in i källaren hos nunnorna i Vadstena, de flyttades sedan till klostret som låg på Svartmangatan. Där murade man åter in dem i en vägg. Kung Kristian, rev väggarna tills han hittade dem…osv
I alla tider har man grävt ner sina skatter i Gamla stan.
Gustav Vasa körde iväg Svartmunkarna från sitt kloster och beslagtog allt, men hittade han alla deras skatter? De var ju förmodligen rikare än kungen. Låg deras skatter bara där för honom att ta? eller hade man gömt undan dem…
Om det finns någon medeltida skatt kvar, eller om det nu finns någon inmurad medeltida sjöman, så måste det vara i några få kvarter uppe i Gamla stan. Det fanns inga medeltida källare utanför gamla ringmuren. Slottets källare och Svartbrödernas källare är genomgångna, kvar finns egentligen bara några få kvarter runt Stortorget, som i så fall vore möjliga.
Här. Runt Köpmangatan.
Och i denna källare här finns en igenmurad dörr.
Det är lätt att tro att vartenda väggvalv rymmer en gammal passage, men så är det inte. Valv i källarnas yttermurar m.fl. byggdes för att spara tegel. Man byggde helt enkelt ett valv i stället för en kompakt mur, fick samma stabilitet, men med mindre material. Så om det finns tjusiga valv under yttermurarna, är det oftast bara en konstruktionsmodell. De ledde aldrig någonstans.
Men, den igenmurade dörren i denna källare är verkligen en igenmurad ingång. Ingen tvekan om det. Man ser tydligt hur stenarna på sidorna av mjukt rundade för att man ska kunna passera och att själva valvet är brett som en dörr och att igenmurningen är gjord i efterhand, med blandat tegel och natursten. Vid sidan ser man hur en medeltida igenmurad trappa har gått vidare upp till Köpmangatan.
Någon har tagit ut några stenar i själva dörrhålet, men inte kommit så långt.
Till detta kan vi lägga dörren som leder ner till själva källaren. Det är en mycket gammal handsmidd järndörr. Man har sparat på metallen och lappat och lagat i århundraden. Och sedan, som toppen av det hela, har någon för mycket länge sedan, nogsamt utarbetat en porträttbild.
En bild på en hånskrattande figur. Med horn…
Varför vet ingen. Ett skämt? eller en varning?
Det finns inga bevis på att den inmurade sjömannen sitter kvar här inmurad i denna källare, men det skulle mycket väl kunna vara just här…
Bilden av hur människor en dag i panik klättrat över varandra för att ta sig upp från den pestsmittade källaren och hur värdshusvärden efter dödsstöten snabbt murat igen ingången hänger kvar i luften.
Och hur någon har lämnat ett litet tecken på källardörren.
Vem föreställer bilden på källardörren?
Loheskatten.
Solbergaskatten.
Den igensatta dörren.
Källarfakta
Huset vars delar som är synliga ovan mark på Köpmangatan 13 är troligtvis mestadels byggt 1742.
Källaren har dokumenterade murar från medeltiden och det kan även finnas medeltida murar dolda i nuvarande hus.
Äldre kullerstensgolv och enstaka kalkstener finns under ett lager av vittrat tegel sand och mylla.
Husets ägare finns dokumenterade sedan 1422.
Fakta från Stadsmuseets murverksdokumentation 2016.
Källarens murar är bitvis murade i medeltida förband och naturstensmurarna är svårare att datera men kan också vara medeltida.
Planritning från 1982 visar var de medeltida väggarna finns.
Medeltida valvbågar.
En igensatt dörr.
Fram till 1500-talat var tegelstenarna mycket kraftiga och oftast 8-9 cm tjocka och murningarna gjordes i munkförband eller liknande.